AutoDok

(2018-12-04)

Allting startade med att en kollega hade varit på en heldagsföreläsning om hur man ska dokumentera i journalen. Vad man ska och inte ska skriva, vidare på vilket sätt och med vilken struktur. Detta enligt mig är befängt, att vi nu under snart 2020-talet fortfarande behandlar frågan hur vi ska dokumentera. En fråga man ställde sig under tiden Nightingale revolutionerade hälso- och sjukvården. Idag har vi maskiner som bevisligen lärt sig ett av de svåraste spelen på jorden och även besegrat den mänskliga mästaren. Såklart är spel något som kan analyseras och interaktioner kan beräknas ur ett sannolikhetsperspektiv, där människan i sin helhet är en mjuk enhet som troligen inte kan kvantifieras i alla hänseenden, eller kan det? Idag läggs stort arbete i att skapa mätinstrument med fokus att diagnostisera en persons psyke och upplevelser, där vi bland annat har online KBT behandling.

Jag påbörjade ett nytt ”skuggprojekt”, som jag vanligen gör när jag stör mig på något. Målet var att skapa ett stöd för vårdpersonalen, att i dokumentationsprocessen, dokumentera på "rätt sätt”. Lösningen var att istället för att vårdpersonalen ska ställa de viktiga nyckelfrågorna till sig själv, så ställer programmet relevanta frågorna. Första frågan är ”Varför behöver du dokumentera detta?”. Forskning visar på att mycket av dokumentation i patientens journal idag, egentligen inte är relevant. Troligen för att vårdpersonalen inte ställer sig frågan i dokumentationsprocessen, utan skriver ”för säkerhets skull”. Vidare identifierade jag fyra huvudrubriker; ”Aktuellt”, ”Bedömning”, ”Åtgärd” och ”Uppföljning”. Jag utgår ifrån att du som läsare förstår vad dessa ord innebär. Såklart behöver inte dokumentation denna ordningen i alla lägen, men enligt min erfarenhet kan denna och bör denna struktur i de flesta fall användas. Det beskriver inträffad vårdprocess. Många av mina kollegor skulle nog inte förstå varför denna funktion behövs, att de redan skriver enligt denna struktur och att deras dokumentation är tillräcklig, speciellt eftersom de praktiserat den under flertalet år. Enligt tidigare statistik stämmer inte detta fullt ut, det finns alltid en risk att delar missas i fritext-dokumentationen.

När programmet var klart och användaren fick vardera avsnitt efter varandra, tyckte jag inte att jag var färdig. I mina tidigare projekt har jag jobbat mycket med ”mallar” eller ”macro”. Det är fraser som ofta används, vilket är repetitivt i dokumentationsskrivandet. Så i skrivande processen kan vårdpersonalen i programmet klicka på t.ex. ”Alt”-knappen och siffra, för att klistra in en fördefinierad mening, som t.ex. ”kontaktat jour” eller ”var god se utdelningslista”. Denna funktion gör att vårdpersonalen inte längre behöver skriva ut hela meningar som vanligen används. Programmet har nu möjlighet att snabba upp dokumentationsprocessen ytterligare.

Vilken utvecklare eller vårdpersonal, hade nog nöjt sig redan här, däremot fattades fortfarande något. Idéen och nästa lösning slog mig när jag såg en dokumentär om hur utvecklingen av Apples första iPhone gick till. På den tiden var touch-displayen inte gjord för att interagera med fingrar, så Apple löste tangentbordet genom att gissa på vilken trolig tangent användaren skulle klicka på nästa gång och då ökade tangenternas utrymme på displayen, inte visuellt utan maskinellt. Denna teknik var såklart inte banbrytande, men var det som behövdes för att tangentbordet skulle finnas och första iPhonen lanseras. Tekniken var inte ny eftersom den utgår från T9 systemet, vilket var lösningen på mobiltelefonerna för att snabba upp sms skrivandet. På 90-talet när SMS blev allt mer vanligt, hade vart nummer på telefonen mellan tre eller fyra bokstäver och klickade man snabbt flera gånger, kunde man hoppa mellan bokstäverna och välja rätt bokstav. Denna långsamma process löstes genom att användaren enbart klickade en gång på vardera siffra, som då hade tre till fyra alternativ. När mellanslag (oftast noll) klickades på, räknade telefonen ut, vilket ord du ville skriva. Denna teknik var inte stabil någonstans, och ofta behövde man välja ord bland alternativ, eller skriva på gamla sättet. Jag påbörjade därefter arbetet, med att implementera en funktion som ska presentera förslag till ord för vårdpersonalen. Då det rör sig om hälsoinformation, tillhör det enligt GDPR, ”känslig information”. Det gjorde att jag inte vill vara beroende av en server. Lösningen jag gjorde var att ladda programmet med svenskans 250, vanligaste ord och ”medicinska ordbokens” över 10 000 medicinska termer. För att avgränsa, avlägsnade jag alla ord som hade mindre än 4 bokstäver, då detta vanligen skrivs snabbare på ett tangentbord. Efter att ha testat en längre stund, märktes avsaknaden av Machine Learning, men i nuläget räcker det, då ofta rätt förslag kommer upp. Vidare har vårdpersonalen möjlighet att justera ordlistan, genom att ta bort ord de inte vanligen använder och lägga till ord som de använder. Det finns även möjlighet att be programmet automatiskt registrera nya ord in i ordlistan, allt eftersom programmet används.

Slutligen när användaren gått genom alla delar kopieras texten till urklipp på datorn och vårdpersonalen kan sedan klistra in och justera texten på önskat ställe i journalen, där också informationen kopplas till identitet.

Kvar att göra i projektet är dels att implementera fler Machine Learning funktioner och att skapa en integration till journalsystem, för att slippa momentet för vårdpersonal att manuellt behöva klistra in texten.

Avlutande, är resan slut? Är detta allt? Jag nämnde innan om Machine Learning i förslag av ord, men kan man blicka ännu längre fram, då med stöd av ”Buzzordet” Artificiell Intelligens? Hur långt kan vi gå i funktionaliteten och målet att automatisera dokumentationen, delvis eller kanske till och med helt? I nuläget krävs någon typ av interaktion, i form av ett klick på tangentbordet, formulärs svar, tal till text eller sensor. Kan dessa komponenter ersättas av automatiken? I framtidens vård kan vårdpersonalen ägna sig åt det de är bäst på, vårda patienten. Dokumentationen finns när de behöver inhämta information, men vårdpersonalen behöver inte finnas när dokumentationen skapas. Nu är vi inne på utopi, men varje tangenttryck sparar tid för vårdpersonalen. Varje granskning av vilken information som skrivs, sparar tid för kollegan att inhämta kunskapen. Automatiserad dokumentation är framtiden.

Projektet kan användas enligt följande länk: https://teddyprojekt.tk/projekt/dok/index.html

(OBS! Ej kontrollerat hur och om detta projekt får användas i vården, information från sidan hanteras enbart lokalt på din dator (förutom ifall "Tal till text" aktiveras), du behöver ta frågan med din säkerhetsavdelning, innan detta program används kliniskt)